Vilken väg har du tagit i livet? Har den varit rak, krokig eller har du gått i spiraler? Vad jag lärt mig är att livets väg inte är rak. Det är oss få förunnade att gå igenom livet utan påverkan, att direkt veta vårt kall eller öde. Jag tror att det är det krokiga vägen som lär oss det vi behöver veta. Den krokiga vägen är livet. Det finns inget mål. Det enda målet är liksom döden. Döden är det enda som vi med 100 procentig säkerhet kan säga om livet. Min väg har varit rak, den har varit krokig och rund. Det finns så många vägar att gå och det finns ingen universell rätt väg för alla. Vi måste alla följa våra egna hjärtan och vårt eget kall för att kunna hitta det som är rätt för just oss. Vackert egentligen. Vi är alla sandkorn i sandstranden, en helhet men samtidigt är är varje korn unik. Då det unika blir en helhet. En helt trollbindande tanke eller hur?