Det är något vilsamt i att komma ut till sommarstugan. Det är tyst, inget trafikbrus och inte många människor. Det är tyst. I tystnaden finns något vilsamt. Man slappnar av lite, huvudet vilar lite. Vi har en pittoresk stuga på 30 kvm. Sommarvatten och utedass. Ett minikök. Vi bor trångt och det är saker överallt känns det som. Men ändå, barnen älskar det. De är fria och kan röra sig runt på ett helt annat sätt än i staden. Cykla på grusvägar, gå till grannarna och då gena över åkern. En frihet som jag själv växte upp med. För det är vi alla människor behöver, frihet, frihet att ströva över vidder, att låta tankarna vandra fritt, att bara känna vinden i håret.